Ingenting är för stort eller för litet för honom

Peter Asplund är en klurig & innovativ entreprenör. Inget område är för stort eller för litet för honom, eller vad sägs om hans resa från flygplansmotorer till värmeelement.

Ingenting är för stort eller för litet för honom

Vi träffar honom en morgon i centrala Stockholm. Hans äkta engagemang för att lösa problem, oavsett vad det är rör sig om, blir ett bestående intryck när vi skiljs åt någon timme senare. Peter har en mycket intressant resa bakom sig och en minst lika intressant framför sig. Vi börjar med en blick i backspegeln.

Flygplansmotorer blir smutsiga

Hans första framgångssaga började med studier i flygteknik i Göteborg. Därefter en anställning på Finnair, vilket är logiskt eftersom Peter är född i Helsingfors. Det var under den här tiden som hans första funderingar om hur man kan få ner bränsleförbrukningen avseende flygplansmotorer dök upp. I efterhand kan man konstatera att han var tidigt ute i miljö- och hållbarhetstänket. På den tiden var det allmänt känt bland flygbolagen att flygplansmotorerna tappade i prestanda när de blev nedsmutsade. Anledningen var att den stora mängd luft som passerar igenom en turbinmotor består av många olika smutspartiklar som fastnar på rotorblad och andra motordetaljer. Konsekvensen blev att motorernas prestanda minskade och lösningen var att piloten helt enkelt ökade gaspådraget. Peter är tydlig med att det inte handlade om att flygsäkerheten påverkades negativt men bränsleförbrukningen ökade helt i onödan. På 90-talet var miljötänket inte i första rummet. Flygbolagen var medvetna om problemet även om de, generellt sett, tyckte att det var för litet för att ta tag i. Motorerna behövde tvättas tregelbundet  och det är nu som Peters tankar tar fart på allvar.

”Tvättmetoden som användes på den tiden kan i korthet beskrivas som att man tog fram en slang av brandsläckartyp och därefter sprutade fullt med vatten rakt in i flygplansmotorn. Resultatet blev bland annat att stora mängder vatten stänkte tillbaka och hamnade på marken. Detta ledde till att otroligt mycket vatten behövdes. Dessutom kom inte vattnet åt överallt så delar av motorerna blev inte rengjorda. Jag kunde inte släppa tanken på att detta borde kunna göras effektivare”, förklarar Peter.

Hans lösning var lika enkel som genial. Peter utvecklade en sinnrik lösning för munstyckena vilket gjorde att vattnet, som sprutades in i flygmotorerna, förvandlades till en vattendimma. Det kan låta banalt men hans lösning var svaret på flera frågor avseende hur man tvättar en flygplansmotor på effektivaste sätt. Vid den här tiden, mitten av 1990-talet, var Peter anställd på försvarskoncernen SAAB som bland annat tillverkade stridsflygplan. Han gjorde ett avtal med sin arbetsgivare om att han skulle få fortsätta att utveckla sina idéer parallellt med sin anställning. Faktum är att SAAB senare blev en av hans kunder.

”Det fanns många fördelar med min lösning men i första hand var det fyra saker som blev riktiga framgångsfaktorer. För det första gick det åt hela 90 % mindre vatten. För det andra gjorde vattendimman att alla delar av motorerna blev rengjorda. Den tredje fördelen var att tvättiden per motor förkortades radikalt. Tidigare tog det uppemot en dag för att tvätta en motor. Med min lösning kunde vi tvätta två motorer i timmen(!). Den sista fördelen var kanske ändå den som fick flygbolagen att köpa konceptet. Min rengöringsmetod sparade i snitt 1 % i bränsleförbrukning. Det låter inte mycket men jag kan säga att när SAS köpte mitt koncept så sparade de cirka 60 miljoner per år i bränslekostnader”, berättar Peter.

Där har vi en förklaring till Peters framgångar. Han har förmågan att se lösningar oavsett om det rör sig om stora eller, till synes, små problem. Det som driver honom är viljan att lösa dessa.

Finnair, SAS, finska och svenska flygvapnet var bara några av hans kunder. Faktum är att hans koncept om hur man tvättar turbinerna i flygmotorer blev en världsstandard. Efter att under flera år arbetat på dagarna och slipat på sin idé på kvällar och helger var Peter äntligen i mål. Under resans gång var det fler aktörer som insåg fördelarna med Peters lösning av rengöring av turbiner. Från en helt annan bransch blev han kontaktad av ABB som hade många gasturbiner som fanns i anläggningar på marken dvs industriella gasturbiner.

Hans första framgångssaga slutade med att den globala tillverkaren av flygplansmotorer, Pratt & Whitney, köpte hans koncept år 2003. Peter jobbade kvar på konsultbasis under några år.

Nu vill han sprida värme

Ingenting är för stort eller för litet för honomNu har Peter en ny satsning på gång och den här gången handlar det om värme. De flesta av oss har nog lärt sig att om våra vattenburna element är kalla behöver de kanske luftas. Ofta räcker det för att lösa problemet men långt ifrån alltid. För några år sedan var Peter hemma hos sin dotter för att hjälpa henne eftersom radiatorerna var kalla. När han luftade elementen började han fundera på varför vattnet som kommer ut alltid är smutsigt. Det blev början på en ny affärsidé.

”Det som missfärgade vattnet var järn- och rostpartiklar. Efter en tid börjar elementen att rosta på insidan eftersom de är fyllda med vatten. Moderna element som är tunna är dessutom extra känsliga eftersom kanalerna i dem är extra smala och lätt blir igenproppade. Problemet med korrosion gäller givetvis även alla rör med mera som ingår i ett värmesystem. Många klagar på att deras termostater inte fungerar som de ska. Jag insåg att det berodde på samma sak. En termostat består bland annat av mekaniska delar som reglerar vattenflödet när man vill höja eller sänka värmen. När det samlas järnpartiklar i termostaten blir det till slut stopp eftersom de rörliga delarna slutar att fungera”, förklarar Peter.

Han tar fram en liten glasburk och ställer på bordet framför oss. Burken är fylld av en gråaktig vätska från ett värmesystem. Det flyter en svart massa i burken som liknar oljeklumpar. Han tar fram en liten magnet och för den på burkens utsida. Då ser vi tydligt att de mörka klumparna följer med magneten. Ett lika enkelt som pedagogiskt sätt att visa att det är järnpartiklar som finns i elementvattnet.

Nu har han hållit på i fem år med sin nya innovation. Han har tre fastigheter som han testar sin idé på och 2019 kontaktade han IVL Svenska Miljöinstitutet på Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm för att diskutera ett samarbete. Hur ser då hans lösning på problemet ut?

”Lösningen är egentligen ganska enkel och självklar. Jag har tagit fram en emulsion, alltså en vätska, som man tillför vattnet i värmesystemet. Den kan benämnas Anti Corrosion Additive, ACA. Det är som en olja som både bekämpar befintlig rost och motverkar ny rost. Dessutom smörjer den hela systemet vilket bland annat får termostaterna att fungera bättre. I utvecklingen av vår produkt har jag haft stor nytta av de kontakter med laboratorier som jag byggde upp under utvecklingen av flygmotortvätten”, svarar Peter.

Produkten finns och används redan

Ingenting är för stort eller för litet för honomDen tunga och krävande utvecklingstiden ligger nu bakom honom och hans företag United Services, som han startade redan 2012. Nu är deras fokus på att tillkännagöra & marknadsföra hans ACA-produkt. Han har redan några kunder, bland annat ett åländskt försäkringsbolag.

En utmaning som Peter inte riktigt hade räknat med är att aktörer på marknaden som till exempel fastighetsskötare är skeptiska och känner att deras nuvarande arbete hotas eftersom en, av flera arbetsuppgifter, är att byta termostater och lufta element. Det kan tyckas lite märkligt eftersom Peters produkt snarare skapar tid att jobba med andra problem än krånglande element och termostater. Han upplever att tekniskt ansvariga är lite saktfärdiga med att inse de klara fördelarna och potentialen.

”Ja, det förvånar mig lite grann. Redan vid en beläggning på endast 0,5 millimeter på rörens och radiatorernas insida kan transporten av värme minskas med upp till 30 %. Om du använder vår produkt från början i ett nytt värmesystem kommer du aldrig att få någon rost i systemet. Dessutom minskar vattenpumparnas energiförbrukning med 20-30 %, eftersom vår emulsion ger vattnet mindre ytspänning och det blir enklare att pumpa runt. Allt som krävs för att uppnå det samt att förebygga ytterligare rostbildning är att till sätta 2 % av vår lösning i ett värmesystem. Även om jag är partisk har jag svårt att förstå att myndigheter och andra aktörer inte inser de uppenbara vinsterna med vår emulsion förutsatt att dom känner till att den finns. Dessutom är tillsatsen miljövänlig och kan släppas ut ur det vattenburna radiatorsystemet utan någon efterbehandling ur miljösynpunkt”, avslutar Peter Asplund.

Kanske är det så att hans nya lösning för att bidra till effektivare och miljövänligare värmedistribution i våra hem är så genial att det är svårt att förstå det enkla och självklara i den.

Läs mer: www.uniswed.com