Hur förändrades svenskarnas sparande efter att det allmänna pensionssystemet reformerades i grunden i slutet av 1990-talet?
En ny avhandling i nationalekonomi visar att trots att det nya systemet innebar lägre pensionsinkomster så ökade inte sparandet.
Människor förstod inte innebörden som reformen hade på framtida pensionsinkomster.
Sveriges allmänna pensionssystem reformerades genom flera förändringar runt millennieskiftet. Dels genom att övergå från ett så kallat förmånsbaserat till ett avgiftsbaserat system, dels genom att delvis förändra finansieringen av systemet genom att inkludera den fonderade premiepensionen. Även grundskyddet i pensionen, som spelar en stor roll för de med relativt låga inkomster, förändrades från dåvarande folkpension till det som idag kallas för garantipension.
– Som en effekt av åldrande befolkningar så har många pensionssystem världen över varit, och är fortfarande, i behov av reformer. Sverige är något utav ett föredöme när det kommer till att ha fått till stånd så omfattande förändringar, vilka har skapat ett mer finansiellt hållbart pensionssystem, säger Markus Peters, doktorand vid Institutet för internationell ekonomi (IIES) vid Stockholms universitet, och författare bakom studien.
Men även om det nya systemet är mer robust mot ökande livslängder så behöver det inte vara hållbart i en vidare mening.
– Om individer exempelvis inte förstår pensionssystemet, eller innebörden av att byta ett system mot ett annat, så kan pensionsinkomsterna visa sig vara lägre än vad som förväntats, säger Markus Peters.
Trots att det nya pensionssystemet innebar lägre pensionsinkomster så ökade inte svenskarna sitt sparande, visar en ny avhandling i nationalekonomi vid Stockholms universitet. Foto: Andrey Popov/Mostphotos
Studien jämför sparbeteenden
Genom att kombinera förmögenhetsdata med matematiska modeller jämför studien sparbeteenden hos individer som inte påverkades av pensionsreformerna med individer som påverkades. Detaljerade data över svenskarnas tillgångar och skulder möjliggör en kartläggning av hur olika individer sparar mer respektive mindre, antingen genom att avsätta en del av sina inkomster till eget sparande, eller genom att förbruka det kapital som sparats upp sedan tidigare.
Studien fokuserar på årskullarna som föddes 1938–1940, eftersom de utgör de äldsta grupperna som delvis övergick till det nya systemet. Dessa individer var strax under 60 år gamla när förändringen av det allmänna pensionssystemet klubbades igenom i riksdagen, vilket gör dem extra intressanta att studera då de borde ha haft relativt stora incitament att följa utvecklingen av framtida pensionsinkomster, med tanke på att en framtida pensionering låg nära i tiden.
– Trots att sparandet borde öka för att motverka lägre pensionsinkomster i det nya systemet så förändrade majoriteten av de påverkade individerna inte sitt sparande. Detta beteende är förenligt med teorier där individer är ouppmärksamma på effekterna av vissa typer av pensionsreformer, till exempel på grund av låga nivåer av finansiell kunskap eller begränsad kunskap om reglerna i pensionssystemen.
Mer stöd behövs för att planera pensionen
Enligt Markus Peters visar resultaten att individer behöver mer stöd för att uppskatta sina framtida pensionsinkomster och planera inför pensioneringen.
– Att fatta långsiktiga finansiella beslut är svårt i sig, och det ställer höga krav på individen att dessutom behöva sätta sig in i ett komplext pensionssystem. Samtidigt har individer olika behov och det är näst intill omöjligt att utforma ett system som genererar de pensionsinkomster som olika individer behöver. Jag hoppas att avhandlingen kan motivera till att lägga mer resurser på att förbättra individers finansiella planering, snarare än att göra fler förändringar och tillägg i det nuvarande pensionssystemet, säger Markus Peters.
