Digitalisering är för de flesta förknippat med effektivisering, kostnadsbesparingar och en förutsättning för tillväxt.
Det stämmer inte alltid.
Under coronapandemin gjorde många företag en digital resa som tidigare förväntades ta år på bara några månader. Den digitala signeringen fullkomligt exploderade bland svenska företag. Man startade en digital resa där anställnings-, kund- och leverantörsavtal började signeras digitalt istället för på papper. Det är naturligtvis i det korta perspektivet utomordentligt effektivt. Men vad hände sen?
Digitaliseringen tog bara tag i den första delen av processen. Resten glömdes bort. Det är lätt hänt att missa en del detaljer när utvecklingen går fort. De signerade avtalen hamnar, i bästa fall, i en inkorg i någons email. Eller också skrivs de ut och sätts in i pärmar. Det tar ju bort hela poängen med digitalisering. I värsta fall slutar allt med att avtalen är utspridda i olika befattningshavares datorer. Datorer som byts ut, personer som slutar och avtal som bara ”försvinner”. En digital avtalsröra.
