Den politiska debatten har fokuserat alltför mycket på att begränsa eller förbjuda vinster i välfärden.
Väl utformade spelregler, snarare än vinstförbud, kan rätta till de problem som uppstått inom välfärdssektorn, skriver Martin Andersson, partner Oliver Wyman och tidigare Finansinspektionen och Pär Strömberg, professor HHS, i en ny publikation från Entreprenörskapsforum.
Författarna framhäver att det är viktigt att alla aktörer – såväl privata som offentliga – är föremål för samma regelverk, granskning och kvalitetskrav.
Policysammanfattningen Finansmarknadens regleringar – lärdomar för välfärdssektorn? tar utgångspunkt i nationalekonomisk forskning som visar att statligt ägande av företag leder till betydande förluster i ekonomisk effektivitet, vilket återspeglas i låg produktivitet och sämre kvalitet i produkter och tjänster.
Men många välfärdstjänster är förknippade med externa effekter och skiljer sig i det att kvaliteten är svår att bedöma. T ex kanske en felaktig vårdbehandling inte visar sig förrän långt efteråt. Dessutom kan enskildas och samhällets preferenser skilja sig åt för vad som är ”god kvalitet”, exempelvis i fallet betygsinflation.
I de flesta välfärdssektorer är den optimala lösningen att tillåta privata och offentliga tjänsteleverantörer på en gemensam reglerad marknad. På samma sätt som översyn och regleringar sker av finansmarknaderna bör övervakningen av välfärdssektorn därför inkludera:
• Garantier för att utförarna tillhandahåller tillräcklig och korrekt information.
• Licensering av utförare av välfärdstjänster.
• Säkerställande av en fortlöpande leverans av tjänsterna. D v s en garanti för att servicen är av tillräcklig kvalitet och att verksamheten stängs ned på ett kontrollerat sätt om kraven ej uppfylls.
• Ett oberoende kontrollorgan med tillräckliga resurser, befogenheter och sanktionsförmåga för att fullgöra sitt uppdrag. Både privata och offentliga aktörer måste regleras och kontrolleras av samma myndighet och mot samma kriterier.
