Bostadsbrist, långa kötider till hyreslägenheter och amorteringskrav tvingar en generation unga svenskar till otrygga och dyra andra- eller tredjehandskontrakt.
Riksbyggen har arbetat fram ett förslag om ett statligt Ungbolån efter en CSN-liknande modell. Förslaget, som adresseras direkt till bostadsminister Per Bolund, skulle kunna göra stor skillnad för dagens unga vuxna på en bostadsmarknad som för många riskerar att bli en fattigdomsfälla.
I landets två största städer med de största grupperna av unga vuxna, Stockholm och Göteborg, saknar 80-90 procent av ensamboende unga möjlighet att köpa en nybyggd enrumslägenhet. Detta är samma marknader där köerna för en hyresrätt är som allra längst. Det visar den undersökning som Evidens gjort på uppdrag av Riksbyggen.
– Riksbyggen presenterar idag principer för en statlig bolåneform – ett Ungbolån, inspirerat av det sedan länge etablerade studielånssystemet. Genom Ungbolånet skapas en möjlighet för unga att investera i ett eget boende till en rimlig kostnad. Ungbolånet kommer att ge många unga vuxna ett tryggt inträde på bostadsmarknaden långt tidigare än vad dagens villkor ger möjlighet till, säger Mårten Lilja, vice vd Riksbyggen och chef för affärsområde Bostad
Snitthyran i riket för en enrummare på andrahandsmarknaden ligger strax under 11 000 kronor.
I Storstockholm, där andrahandshyrorna är som högst, kostar samma lägenhet ytterligare cirka 3 000 kronor per månad. En bostadsrätt blir betydligt billigare över tid. För knappt 7 000 kronor i månaden kan en Stockholmare bo i en enrums bostadsrättslägenhet med motsvarande läge och standard som andrahandslägenheten.
Kostnaden för att bo i en andrahandslägenhet jämfört med en bostadsrätt är alltså nästan dubbelt så högt i huvudstadsområdet. Pengar som en ung vuxen hade kunnat lägga på amortering läggs nu istället i fickorna på andrahandsmarknadens hyresvärdar. Bostadsmarknaden riskerar därför att bli en fattigdomsfälla för tusentals unga vuxna.
En välbalanserad bostadsmarknad är en grundförutsättning för att det ska finnas bostäder där jobben finns. Det är inte samhällsekonomiskt effektivt att unga vuxna lägger mer än 10 000 i månaden på ett andrahandsboende när de istället kan spara, investera och konsumera. När det allmänna studiestödet infördes för mer än 50 år sedan bedömdes det vara samhället till godo att alla, oavsett ekonomisk förmåga, hade möjlighet att skaffa sig en högre utbildning. Stödet kom att delas ut som långsiktiga lågräntelån, under tillsyn av Centrala Studiestödsnämnden. Samma princip kan appliceras på dagens bostadsmarknad.
Ett statligt subventionerat bolån kan utformas enligt sju grundprinciper:
1. Lånet riktar sig till unga vuxna i åldern 18-35 år
2. Ett eget kapital krävs om minst 5 %
3. Ungbolånet utgör maximalt 10 % av marknadsvärdet med ett tak på 300 000 kr per person
4. Lånet är amorteringsfritt i maximalt fem år
5. Banker och bolåneinstitut kan även fortsättningsvis bevilja lån upp till 85 % av marknadsvärdet
6. Räntan på lånet utgörs av statens upplåningskostnad plus avgiften för administration (i likhet med studiestödet). Räntan är inte avdragsgill.
7. Amorteringskrav två, som innebär en extra procents amortering om lånet överskrider bruttoinkomsten med 450 procent, ska inte tillämpas.
Till skillnad från andra varor är boende inte något som kan väljas bort. Ett statligt garanterat stöd för unga vuxna som köper sin första lägenhet skulle inte enbart underlätta etableringen av en mycket stor grupp, det skulle även gynna den totala samhällsekonomin.
