Det uppmärksammade åtalet mot två bröder för spioneri och grov obehörig befattning visar att andra länder fortfarande lägger ner stora resurser på att inhämta information som rör Sveriges säkerhet.
Vi kan bygga säkra byggnader och anläggningar och vi kan utveckla informationssystem som är så säkra som är tekniskt möjligt.
Men så länge personer deltar i säkerhetskänslig verksamhet måste alltid den mänskliga faktorn beaktas och omhändertas.
I säkerhetsskyddslagstiftningen regleras mänskliga sårbarheter och lojalitetsfrågor under rubriken personalsäkerhet. I personalsäkerheten ingår institutet säkerhetsprövning som tillsammans med utbildning och attitydhöjande åtgärder har som syfte att minska risken för att främmande makt infiltrerar vår säkerhetskänsliga verksamhet. Personalsäkerheten innehåller utmanande moment – förvisso kan systemutveckling av informationssystem för de högsta nivåerna innebära tekniska svårigheter, men hur garanterar man en persons lojalitet mot de säkerhetsintressen som säkerhetsskyddslagen ska skydda? Hur kan man på ett fullständigt sätt kartlägga en människas inre och yttre faktorer för att undvika en infiltratör?
Martin Waern. Artikelförfattaren är affärsområdeschef vid SRS Security för området säkerhetsskydd och totalförsvar och har tidigare varit utredningssekreterare i Utredningen om säkerhetsskyddslagen (SOU 2015:25) och ämnessakkunnig i Transportstyrelse
Ja, sanningen är ju att det nog inte går. Det betyder däremot inte att vi ska ge upp – en väl genomförd säkerhetsprövning ger goda förutsättningar att i tid upptäcka sårbarheter och attityder som i ett senare skede skulle kunna innebära ett hot mot den säkerhetskänsliga verksamheten. I ett förslag som nu är ute på remiss finns tankar om att ge tydligare verktyg för en verksamhetsutövare att genomföra säkerhetsprövning på ett ändamålsenligt sätt. Det blir spännande att följa utvecklingen där.
I det nu aktuella fallet rör det sig om infiltration i myndigheter som har mycket känsliga uppdrag för Sveriges säkerhet och det är naturligtvis ett attraktivt mål för utländska underrättelsetjänster. Samtidigt får man inte glömma att en stor del av den säkerhetskänsliga verksamheten i Sverige bedrivs av andra aktörer, såväl offentliga som privata. Därför är personalsäkerheten en angelägen fråga för även andra än våra underrättelse- och säkerhetsmyndigheter.
Så låt oss med detta aktuella fall som ett varnande exempel bli inspirerade att kavla upp ärmarna och tillsammans försvåra rejält för de som vill oss illa. För det kan vi!
