I samband med pandemin fick företag – som en krisåtgärd – en möjlighet att skjuta på 12 månaders skatteinbetalningar i upp till fem år.
Stödet har haft flera positiva effekter men blir mer än 7 miljarder kronor dyrare än förväntat.
Dessutom har det inte haft någon synbar effekt på antalet konkurser.
Riksrevisionen har granskat åtgärden med tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt, som regeringen föreslog och riksdagen beslutade om under pandemin.
Riksrevisionens övergripande slutsats är att stödet har varit en förhållandevis effektiv åtgärd som ledde till ökad likviditet i näringslivet under pandemin och åren som följde. Att de anstånd som beviljades 2023 i ganska stor utsträckning gick till företag med höga elkostnader ligger också i linje med vad regeringen avsåg.
Stödet har dock haft vissa brister. Syftet med anstånden var att underlätta för i grunden sunda och livskraftiga företag med tillfälliga likviditetsproblem. Granskningen visar att de företag som var minst livskraftiga redan före pandemin är överrepresenterade bland mottagarna av stödet. Det finns heller inga belägg för att stödet motverkat konkurser.
– Anstånden underlättade för många företag under pandemin, vilket även har varit positivt för näringslivet i stort. Men när det gällde att motverka konkurser ser vi inga mätbara effekter, säger Anna Brink, projektledare för granskningen.
Riksrevisionen konstaterar vidare att statens kostnader för stödet har blivit avsevärt högre än vad regeringen bedömde. Vid införandet uppskattades nettokostnaden bli 2,6 miljarder kronor under perioden 2020–2027, men Riksrevisionens beräkningar visar att slutnotan snarare kommer att hamna på cirka 10 miljarder kronor.
– Många företag hade dåliga ekonomiska förutsättningar redan före pandemin. Dessutom gick stödet i vissa fall till oseriösa företag som aldrig tänkte betala tillbaka skatten. Dessa risker ingick inte i regeringens analyser, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.
Omfattningen av stödet har utökats i flera steg. Det har ökat riskerna för missbruk och statens kostnad för obetalda skatter. En oönskad konsekvens av stödet var att det delvis ersatte bankernas utlåning till företagen.
– Vår bedömning är att den här typen av stöd enbart bör användas när bankernas utlåning inte fungerar som den ska, och att möjligheten till anstånd därför inte borde ha utökats efter 2021, säger riksrevisor Christina Gellerbrant Hagberg.
Rekommendationer
Om tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt införs under framtida ekonomiska kriser bör regeringen
- begränsa möjligheten att få anstånd beviljat till tidsperioder när kreditmarknaden inte fungerar normalt
- begränsa anståndens omfattning till ett fåtal redovisningsperioder
- överväga att förtydliga skälen för när anstånd inte ska beviljas
- överväga om anståndsavgift och kostnadsränta ska tas ut löpande
- förbättra beräkningen av förväntade uppbördsförluster och redogöra för riskerna med skattekrediter.
Rapporten finns på Riksrevisionens webbplats
Tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt (RiR 2025:1)
Tillfälliga anstånd med skatteinbetalningar som krisåtgärd
Tillfälliga anstånd med inbetalning av skatt användes som krisåtgärd under pandemin och åren efter, som präglades av höga energipriser och hög inflation. Syftet var att underlätta för i grunden sunda och livskraftiga företag med tillfälliga likviditetsproblem. Alla företag kunde ansöka och Skatteverket avslog ansökan endast om det fanns särskilda skäl. Företag kunde inledningsvis få anstånd med tre månaders arbetsgivaravgifter, avdragen skatt och moms, men anstånden utökades stegvis till tolv månaders skatter. Anståndstiden var från början ett år men förlängdes till två år plus en återbetalningsperiod på tre år. Under 2020–2023 beviljades 63 472 företag anstånd med inbetalning av omkring 111 miljarder kronor i skatt. De sista anstånden löper ut i början av 2028.
