Olika generationer har haft markant olika förutsättningar för att ta sig in på bostadsmarknaden.
För de som köpte en bostad på 1970-talet eller 1990-talet var spartiden för en kontantinsats kortare och kreditrestriktionerna färre.
För unga som gjorde sitt inträde 2015 eller vill göra det idag är verkligheten en annan. En ny rapport från Mäklarsamfundet jämför olika generationers förutsättningar på bostadsmarknaden.
Orättvisor mellan generationer är ett återkommande tema i samhällsdebatten. Inte minst när det kommer till ekonomiska förutsättningarna beroende på vilken generation man tillhör. Bostadsmarknaden är inget undantag. I den nya rapporten “Generationsbingot: Bortskämda boomers och bortträngda zoomers” presenteras en historisk jämförelse av generationers villkor utifrån ett antal tröskelmått. Rapporten undersöker tre exempelhushåll: sammanboende 31–40 år i villa i hela riket, Stockholm bostadsrätt 1 rok ensamboende 20-24 år, Stockholm bostadsrätt 3 rok sammanboende 25-30 år. Analysen har gjorts av Evidens, på uppdrag av Mäklarsamfundet.
– Oavsett om vi jämför spartid till kontantinsats, boendeutgifter, förmögenhetsbildning i bostaden eller kreditregler har de yngre generationerna mycket sämre förutsättningar att etablera sig i ett ägt boende. Samtidigt har drömmen om det ägda boendet aldrig varit starkare. Här finns en generationskonflikt som måste börja tas på större allvar, säger Oskar Öholm, vd Mäklarsamfundet.
Högre bostadspriser i förhållande till inkomstnivåerna
I de tre grupper som undersökts har köpeskillingen i förhållande till inkomsten ökat dramatiskt för den eller dem som köpte 2015 och 2024, jämfört med dem som köpte 1975 och 1995. Den största skillnaden mellan generationerna har uppstått i Stockholm, där priset i förhållande till inkomsten har ökat fyra gånger för unga ensamboende som köper sin första etta.
Högre boendeutgifter för unga
De äldre som gjort sitt inträde på bostadsmarknaden 1975 eller 1995 fick också snabbt se sina boendeutgifter minska i förhållande till deras inkomster. Denna minskning skedde redan de första fem åren och ökade sedan över tid. De som köpte en etta eller trea i Stockholm 2015 fick tvärtom se sina boendeutgifter öka de första fem åren. Något som sannolikt har att göra med att det sammanfaller med införandet av det första och andra amorteringskravet. Detta visar också hur skärpta kreditrestriktioner i kombination med generell prisuppgång har gjort att trösklarna för unga på dagens bostadsmarknad blivit högre.
Kraftigt ökad spartid för kontantinsats
För de hushåll som gjorde entré på bostadsmarknaden under 1970- och 1990-talen krävdes kontantinsatser som motsvarande cirka 2 till 3 års sparande (räknat på besparingar på 10 procent av den årliga disponibla inkomsten). Denna korta spartid gällde oavsett vilken hushållstyp och bostadskategori det rörde sig om. För en barnfamilj som köpte ett genomsnittligt småhus i riket 2015 eller 2014 krävdes det uppemot 10 års sparande. För att kunna köpa en bostadsrätt i Stockholm på två till tre rum och kök krävs idag mellan 20 och 30 års sparande.
– Både prisutvecklingen och bolånetaket gör att spartiderna ökat dramatiskt på våra tillväxtmarknader. Det är uppenbart att det inte längre är möjligt för många unga att på egen hand spara ihop den typen av belopp, även om man börjar i tidig ålder. För många i generation Z är det omöjligt att köpa en bostad utan ekonomiskt stöd från föräldrar eller andra närstående, säger Amanda Broberg, boendeexpert på Mäklarsamfundet.
