Debatartikel: Hjälp, blockkedjan håller på att förändra världen- Vi måste reglera

Först fick hela börsen hicka, och då gick luften ur på hela kryptomarknaden.

Den har efter en ohållbar uppgång på 3.300% under 2017, i början av året dippat med -46% på bara 5 veckor – vilket de senaste två veckorna sedan hämtats upp med en sanslös hausse på +48%.

Sedan fick bitcoinen ytterligare ögon på sig, med reportage om att över 25% av alla bitcoin användare består av kriminella, drogkarteller och maffia.

Visst är det läskigt? Och allt det här med att kryptovärlden och blockkedjan är så hemskt och idiotiskt att det omedelbart måste göras något åt. Eller?

TVÅ “ÄNNU HEMSKARE” NYHETER

Men innan vi går vidare, låt oss jämföra den med den mest använda valutan genom tiderna av alla drogkarteller och kriminella i världen, nämligen dollarn.

En mer trovärdig studie som genomfördes för ett halvt decennium sedan visar att $2 biljoner av utestående dollar används för illegala aktiviteter – motsvarande hela 12% av BNP (14% för hela OECD). Det vill säga 24.000% gånger mer än de $83 miljarder av bitcoin som används för samma syfte.

Vidare så är ju krypto så idiotiskt, tydligen. Men då kanske man ska ta en funderare gällande guld, som är den mest substanslösa av alla “värden” som det handlas för på börserna*.

För om det är något som det spekuleras så mycket i, så är det just guld. Värden som på något år gick upp 150% efter förra kraschen, för att sedan dess gå ner med -26% till en marcap på uppblåsta $8.000 biljoner idag. Jämför detta med värdet på samtliga 1550 kryptovalutor om knappt $500 miljarder.

Och ändå utgörs traditionellt hela fundamentet bakom den ekonomiska “stabiliteten” hos en stat av just exakt, ”guld-reserven”.

GUILT BY ASSOCIATION

“Guilt by association” är ett vanligt typ av argumentationsfel, där man ger en sak skuld för att den kan associeras till något annat som är skuldbelagt. Den senaste tiden kan man se att följande har skett:

  1. Att den som använder bitcoin eller altcoin, associeras till något riktigt hemskt som maffia och droger eftersom de också använder bitcoin och altcoin.
  2. Att den som köper bitcoin eller altcoin, associeras till något riktigt idiotiskt som finansiella spekulanter och scammers, eftersom de också använt sig av bitcoin och altcoin.

Om vi sätter denna argumentationsteknik i ett bredare perspektiv, så kan vi också påstå att om din vän bor i samma hus som en skattesmitare, ja, då är säkert vännen det med. Med andra ord, en taktik som är felaktig och direkt farlig.

THERAPHY BY AVOIDING ACTION

Och vad blir resultatet? I Sverige handlar det om att vi går ut och använder inlärt beteende anpassat för cromagnon tiden. 100.000 människor har investerat i bitcoin i Sverige (över 100 miljoner i världen) och vår käre riksbankchef slår ifrån sig ansvar om att “det gör de på egen risk”. Finansinspektionen skrämmer livet ur folk och talar om “varningar och risker“. Banker skriker livrädda att “vargen kommer” och förbjuder till och med sina anställda att köpa den digitala valutan.

Likheten till ett u-land är slående. Allt medan framåtlutade regioner som Schweiz och Japan, och nu senast Spanien, tar åt sig affärer från resten av världens regioner. Medan framåtlutade företag som IBM och Samsung, tar till sig affärer från resten av företagen. Medan branscher som rederierfinansvärlden och ”det goda samhället” tar till sig från resten av världens branscher.

STANDARDLÖSNINGEN I FORM AV REGLERING

Så först använder vi våra mest primitiva delar av hjärnan till att hota, varna och skrika högt. Sedan kommer vi till lösningen som vi alltid tar när allt verkar gå lite för snabbt för att vi ska orka förstå vad som händer. Vi går till pappa staten –  den institution som blockkedjan riskerar att om inte bortrationalisera, så åtminstone reducera.

Sedan ber vi staten att i bästa fall förbjuda det nya, eller åtminstone “reglera” det. Vi kan symbolisera lösningarna med ett skohorn. Där vi först försöker anpassa (reglera) det nya till existerande regelverk (= den europeiska vägen) och när vi ser att det inte funkar så förbjuder vi det (= den kinesiska vägen). Resultatet? Mer frågor än svar.

DE STORA FRÅGORNA OM MÄNNISKANS UTVECKLING

Den första frågan handlar om vem man ropar efter. Hur skulle den aktör som är allra mest hotad (tillsammans med traditionella banker, försäkringsbolag och ett gäng till centraliserade aktörer som lever på att exploatera vårt “förtroende”), kunna motstå frestelsen att reglera bort massa ettriga hundvalpar som håller på att utmana en?

Andra frågan handlar om hela fundamentet bakom människans utveckling, det vill säga varför man ropar, alltså själva målet. För på vilket sätt kan reglering utveckla ett samhälle, ett företag, en organisation eller ens en människa? Reglering handlar ju om att begränsa handlingsutrymmet på olika sätt – oftast med ett gott uppsåt, att “rensa bort” grus i maskineriet så att säga. Men på vilket sätt kan det ge oss en ny maskin eller utveckla maskinen till nästa nivå nivå i sin utveckling?

DET NYKTRA UPPVAKNANDET

Jag menar, att om vi kan bejaka våra ryggmärgsreflexer om reglering så kan vi påverka den oundvikliga utvecklingen till en mer gynnsam riktning.

Rent fysiskt handlar det om att rensa bort skräpet från det nya. Rent psykiskt om att rensa bort den värsta rädslan för det nya – vilket är en mycket svårare process.

Om vi lyckas med detta, kan vem som helst förstå att det är vår rädsla för allt nytt som styrt oss. Inte den slutsats vi fått efter en logisk analys. För så fall skulle inte Bitcoin eller Altcoin vara något läskigt, över huvud taget.

DEN FÖRSTA VÅGEN

Vad den vänstra hjärnhalvan säger till oss är att det vi sett av bitcoin och altcoins är första vågen. Ingenting annat.

Och historien visar att det betyder två saker. Å ena sidan att det alltid i revolutionerande processer finns massa scams och charlataner som försöker dra nytta av assymetrin i kunskapen kring det nya. Det betyder å andra sidan att det finns ett gäng (!) hjältar där ute. Hjältar som revolutionärt kämpar för att det nya ska få ett verkligt gott avtryck för både individ och samhälle, för företag och organisation.

Hjältarna drar det tyngsta lasset i att bryta mark. Hjältar som, tyvärr, sår allra mest men inte alltför ofta är de som skördar mest. Hjältar som ofta landar i det som kommit att kallas

first-mover-disadvantage.

Detta utkristalliserar sig i tre delar. Först och främst hamnar våra hjältar allt som oftast i en kompott med charlataner, vilket gör det svårt för utomstående att skilja vin från vatten. Vidare är deras idéer ofta väldigt spännande men med barnslig tekniken och/eller tillämpningar. Men den största orsaken till varför de inte lyckas fullt ut är på grund av allas vår feghet, vårt primitiva obehag vid det som är annorlunda. Vår rädsla för det nya.

DEN ANDRA VÅGEN

Den glada nyheten är att det nästan alltid kommer en andra våg. En våg som kommer efter att de första hjältarna som Netscape, Altavista och Myspace, brutit ny mark.

En våg som då i en sorts dialektisk antites till den första vågen ofta helt rensats från all sorts kvacksalveri och finansiell spekulation, som uteslutande valt teknik som helt fungerar, och som anpassat sig efter det som vi konsumenter, investerare och politiker ”klarar av” i termer av innovationskraft och nya, kreativa tillämpningar.

ATT GÅ FRÅN SPEKULATION TILL FUNKTION

Det handlar helt enkelt om att gå från spekulation till funktion. Från kreativitet till säkerhet.

Det handlar om total utility.

Och den sprängkraft som den första vågen haft är den kil som utgör själva förutsättningen. Den kreativa förstörelse som banar vägen och den disruption som krattat manegen och lämnar utrymme för en äkta revolution.

Det ingår liksom i hela spelet. Och de digitala strateger som klarar av att lyfta blicken och inte bara se framåt utan även uppåt, de ser – liksom jag själv just precis nu – vilka enormt starka anledningar folk har att återgå till sina försvarsmekanismer, och faktiskt försöka stoppa hela processen redan nu, fort innan det är för sent.

Men det är lungt, för de kommer att försvinna.

TO DO OR TO DIE

Det är helt enkelt en do-or-die process som håller på där ute. Och det finns inte bara ett gäng charlataner och ett gäng pionjärande hjältar som bryter ny mark, och som är så hälsosamt naiva att de inte inser att det inte är de som kommer njuta frukterna av dem. Det finns också ett helt hav fyllt av gamla konservativa has-beens där ute, företag och organisationer – till och med institutioner – som helt kommer att försvinna.

De ”yellow pages”, ”kodaks” och ”facits”, de ”nokias” och ”ericssons”, de ”retail” och ”HM:s”, som med centraliserade strukturer byggda på förtroende för den centraliserade strukturen, inte kommer ha något existensberättigande. Som alla bara har valet resign or redesign, destruct or construct.

To do or to die.

De måste totalt reengineera hela sin existens om de ska finnas kvar. Men som mycket mer sannolikt inte kommer kunna motivera sin existens, och istället för att i panik försöka ”reglera”, istället borde abdikera.

En gång för alla.

VÄLKOMMEN TILL DEN ANDRA VÅGEN AV UTILITY

Men jag vet att det är svårt. Så vi kanske måste hjälpa dem lite på vägen. Eller, förlåt, den första vågen måste hjälpa dem på vägen. Vi andra står i skyttegravarna och väntar på att marken är bruten. Och kommer i andra vågen in med en sån vansinnig kraft att den inte ens kan förutspås.

Och då har vi inte längre några akilleshälar i den omogna tekniken att skjuta in sig på. Inga vapenbröder i gråzonen att hävda ”guilt by association” med. Inga för galna tillämpningar att skrämma upp marknaden med.

Vi har bara utility. Och en utility som är så fullkomligt ursinnigt mycket mer kraftfull att det är bättre för de andra att fly än illa fäkta.

För mig handlar precis allt just om denna utility, en fullkomligt brutal utility. Och det gör det för konsumenterna också. I slutändan.

Är man smart så slutar man skrika på att reglera och börja istället innovera. Är man halvsmart så fortsätter man att skrika på status quo och prata om att det var bättre förr.

Den som lever får se. Och vissa av oss kommer inte bara se. Utan vi kommer både komma, se och segra. I andra vågen. Som du borde hänga med och surfa på, istället för att dränkas av.

* Om du inte förstår varför, så läs Harari – eller fundera bara själv, om det är något som inte har ett värde utöver att du och jag kommit överens om det, en “social konstruktion av verkligheten”, så är det guld – både som investorer, något “tryggt” att fly till när aktier och valutor skakar – men även som “mode” – långvarigt eller inte, där det vi tycker coolt och analogt idag lika gärna kan kommas överens om är totalt mossigt och ersättas med något coolt digitalt imorgon.

Författare Rufus Lidman