Notan för Alectas amerikanska bankdebacle summeras till 19,6 miljarder kronor.
Givetvis en hisnande summa, men som måste ställas i relation till de totala tillgångarna på 496 miljarder som Alecta hade vid slutet av året 2022.
Att det blir förluster i aktieportföljer är inte ovanligt. Förlusterna kopplade till de kollapsade bankerna drabbar inte bara Alectas pensionssparare utan även andra investerare runt om i världen. De ägare som var större än Alecta i bankernas ägarlistor, utgörs av världens största fondförvaltare som BlackRock och Vanguard, vilkas fonder finns spridda bland såväl småsparare som institutionella investerare runt om i välden. Deras storlek som investerare gör att de är stora investerare över hela världen, så även på Stockholmsbörsen.
Den avgörande skillnaden mellan Alecta och BlackRock et al och deras kunder är att Alecta valde att ha en stor del av sina investeringar i bankerna framför andra, och efterhand uppenbart, tryggare alternativ som Handelsbanken och Swedbank. BlackRock och Alectas svenska pensionskollega Sjunde AP-fonden investerade i både och, vilket begränsade kundernas exponering mot de numera ruttna äpplena.
Toppar och dalar
Den investerare som har en stor del av sina investeringar i ett fåtal aktier vandrar på en mycket smalare stig än den breda marknadsautostradan. Båda vägarna leder mellan toppar och dalar i marknadens alplandskap, men ställer olika krav på investeraren. Den smala vägen ställer stora krav på att sätta fötterna rätt då varje felsteg kan få ödesdigra konsekvenser. Det finns många olika marknadsvägar att vandra, med olika långt till kanten, och en smalare väg innebär inte per automatik en kortare väg till toppen.
Onödiga risker
För den förvaltare som väljer den smalaste vägen ställs höga krav på en knivskarp bolagsanalys, för att inte fötterna ska hamna på fel ställe och leda till fatala fall. Denna ökade exponering mot enskilda bolag innebär en lägre grad av diversifiering och diversifiering är som bekant den enda gratislunchen. En hög koncentration i aktieportföljen innebär att risken ökar utan att investeraren kompenseras för det. Dålig diversifiering är vad vi på Citroneer kallar en onödig risk och ingen investerare ska ta onödiga risker. Kostnaden för Alectas onödiga risker är inte bara de knappt 20 miljarder i förluster som portföljen drabbats av via exponeringen mot de amerikanska bankerna, utan också en stor oro hos Alectas kunder gällande deras framtida pensioner.
