Vi har tidigare skrivit om den Malmöbaserade och företagsamme entreprenören Sami Sulieman och hans olika affärsverksamheter.
Under förra året så hamnade han i ett medialt blåsväder samt var även inblandad i ett par civilrättsliga processer med koppling till de historier som publicerats i artiklar hos Sydsvenskan och Rapidus.
De gamla klyschorna att det går inte att göra en omelett utan att knäcka ett par ägg, ingen rök utan eld och att all publicitet är bra publicitet är inte alltid korrekta beskrivningar. Speciellt inte i dessa tider av klickdriven och sensationslysten taktik i jakten på intäkter i en pressad mediebransch.
Vad är sant och vad är falskt i denna inte helt okomplicerade historia samt hur känns det att bli utsatt för ett förnedrande mediedrev med allt vad det innebär av publik smutskastning, förlorade intäkter och familjemedlemmar som far illa i kölvattnet av konkurser och spekulativ journalistik? Och var går egentligen gränsen gällande anständighet och förtal för en nyhetstörstande redaktion i jakten på en bra story? Vi har i denna exklusiva intervju försökt att besvara ovanstående frågor samt även ge Sami Sulieman en möjlighet till att replikera på de upprepade negativa skriverier i nämnda Malmöbaserade medier om honom och de berörda bolagen.
Varför väljer du att ställa upp på den här intervjun?
– Det beror primärt på att det inte känns som att jag har något att förlora på att få delge min version och det i ett forum där jag inte blir dömd på förhand och negativt tolkad eller mina svar felaktigt ihop-redigerade. Jag litar faktiskt på att ni håller ert ord och denna uppfattning baserar jag på tidigare artiklar som ni skrivit om både dels mig och mina verksamheter men också för att ni låtit andra entreprenörer som fått känna på ett mediedrev att komma till tals.
Vad är grunden till dessa negativa skriverier om dig och dina bolag?
– Grunden till de negativa skriverierna handlar om flera saker, men jag vill börja med att säga att jag förstår den frustration och besvikelse som en investerare kan känna när en investering inte går som planerat. Från varje investerares perspektiv är det självklart att det känns som ett stort personligt nederlag, särskilt om man investerat mer än man kanske borde ha gjort. I sådana situationer är det också mänskligt att peka på någon annan som ansvarig istället för att reflektera över de risker som investeringar alltid innebär.
Entreprenören Sami Sulieman
Och jag vill vara tydlig på följande punkt: jag är ytterst ansvarig för att ha rekryterat den VD som till slut misslyckades. Det tar jag ansvar för. Jag har under lång tid drivit en process för att hålla honom ekonomiskt ansvarig för vissa aktiviteter som bryter mot aktiebolagslagen (ABL). Han fick inte ansvarsfrihet, men var skicklig nog att manövrera ut mig från bolaget vid tidpunkten för börsnoteringen – en situation som, utan andra jämförelser, påminner om hur Steve Jobs manövrerades ut från Apple på åttiotalet. Styrelsen som VD:n arbetade under tog inte sitt ansvar när det kom till att validera hans information och utsägelser. De litade dessvärre blint på honom, vilket ledde till att Plexian förlorade över 40 miljoner kronor i onödan och till slut gick i konkurs. Jag har sedan dess arbetat intensivt för att försöka återvinna så mycket värde som möjligt åt investerarna.
Jag har samtidigt empati för att en del investerare känner sig lurade och inte var beredda på att deras investering skulle kunna gå förlorad. Jag förstår och klandrar dem inte för att de känner så. Men det är långt ifrån sanningen att jag, som entreprenör, skulle ha lurat dem när vi reste kapital. Kapitalanskaffningen gjordes dessutom inte av mig ensam, utan i samarbete med ett team, framförallt externa kapitalanskaffare.
Det är även viktigt att förstå att alla dessa skriverier handlar primärt om ett enda misslyckat projekt. Hela min karriär och allt jag byggt upp har reducerats till detta enskilda misslyckande, vilket är en extrem förenkling av verkligheten. Parallellt med detta projekt har jag varit involverad i flera andra bolag och initiativ, många av dem framgångsrika och med stor potential. Jag har dock valt att ligga lågt med dessa satsningar, eftersom det riskerar att dra med sig negativ uppmärksamhet som kan påverka dessa bolag och projekt. Det ironiska är att vissa av dessa projekt har så stor potential att de, vid framtida exits, kan kompensera investerare som förlorat pengar på det misslyckade projektet. Jag har försökt framföra detta till media, men de har visat noll intresse. Istället väljer de att upprätthålla en förenklad och polariserande berättelse där jag blir måltavlan, medan den verklige ansvarige – en tidigare börs-VD med bakgrund inom bank – går fri från granskning. Tyvärr passar min historia in i ett polariserande narrativ som driver klick och läsarsiffror. Jag är fortfarande här, fortfarande engagerad, och jag fortsätter arbeta för att skapa värde i de projekt som har potential att bli framgångssagor – något medierna väljer att ignorera.
Den negativa rapporteringen är också en produkt av sensationsdriven journalistik. Medier som fokuserar på polariserande narrativ för att driva klick har valt att bortse från min sida av historien och förenkla verkligheten genom att göra mig till måltavla. Det är enkelt att måla upp en bild av “invandrarbusen som lurar pensionärer,” särskilt för lokala medier som kämpar för sin överlevnad. Samtidigt har stora bolag som SAS, Telia och Northvolt förlorat miljarder av sina investerares pengar, men deras berättelser får en mer nyanserad bevakning i rikstäckande medier Trots alla dessa utmaningar fortsätter jag att kämpa för mina investerare. Jag har valt att inte gå den enkla vägen genom konkurs, utan istället försöka återvinna så mycket värde som möjligt – en process som kräver tålamod, beslutsamhet och ett osjälviskt engagemang.
Varför tror du att respekterade nyhetsmedier som Sydsvenskan och Rapidus valt att producera och publicera dessa artiklar om dig och de berörda bolagen?
– På ett plan förstår jag dessa journalister och deras redaktionschefer då de dels ständigt behöver fylla sina publikationer med nyheter och dels så är jag trots allt en etablerad entreprenör i Malmö med bolag som både fått ris och ros under åren i dessa medier tidigare. Det lokala näringslivet berör såklart de lokala medierna men det måste ju finnas gränser för hur ensidigt journalister kan vinkla en historia. Det finns ju faktiskt riktlinjer för hur medier och journalister ska agera i Sverige. Och jag ställer jag mig starkt frågande till vari ligger allmänintresset i till varför jag personligen hängs ut då de berörda bolagen är långt ifrån någon enmansshow med tanke på att det är verksamheter som drivits tillsammans med andra individer samt enligt vedertagna regelverk och riktlinjer. För min del är det väldigt förvånande och tragiskt att de valt att, i mitt tycke, lägga så stort fokus på mig personligen och min roll då den var och är begränsad. Sydsvenskan har ej varit objektiva i sin bevakning och brustit i sitt omdöme när de publicerat grova övertramp och grundlösa påståenden från mina antagonister med en tydligt negativ vinkling av storyn från start. Men till Sydsvenskans försvar så har jag i alla fall fått möjlighet till att replikera och komma till tals även om deadlinen varit mycket knapp ibland. Däremot så är Rapidus agerande bortom all rim och ranson då de inte bara publicerat faktafel där de blandar ihop bolag, och dels då det inte givit mig chansen till att replikera förrän efter att artiklarna publicerats samt även gett utrymme för direkta lögner vid ett flertal tillfällen. Därmed är Rapidus agerande flera resor värre samt inte bara oproffesionellt utan även oansvarigt och juridiskt fel i mina ögon.
– Brist på saklighet och nyansering i rapporteringen om investeringar: Alla investeringar innebär risk, och det är en realitet att inte alla satsningar ger önskad avkastning. Stora företag som SAS och Telia har haft perioder där investerare förlorat pengar, och nyligen har Northvolt rapporterat om betydande förluster av pensionsfondernas medel samt varit på obestånd och nära konkurs flera gånger. Trots detta får dessa händelser en mer balanserad bevakning i rikstäckande medier, medan mindre, lokala medier tenderar att gå hårdare åt liknande situationer när det gäller mindre aktörer med mindre resurser. I mitt fall har jag drabbats av en ensidig rapportering där journalister valt att bortse från min sida av historien. Det är beklagligt att denna typ av journalistik får företräde framför en mer balanserad och faktabaserad bevakning, särskilt när den kan ha så allvarliga konsekvenser för de individer och företag som berörs.
Vilken är din version av vad som hänt?
– Det hela handlar om ett misslyckat projekt där jag, som entreprenör, ärligt försökte skapa värde för mina investerare. Tyvärr ledde en felrekrytering av VD, kombinerat med en del mindre lyckade beslut samt styrelsens brist på djupare granskning och tydlig uppföljning, till stora förluster och i slutändan konkurs. Jag tar ansvar för mina beslut gällande rekrytering av den inkompetenta VD:n, men ansvaret för bolagets misslyckande att genomföra de tilltänkta storaffärerna och den dagliga operativa verksamheten är långt ifrån bara mitt. Det är viktigt att notera att jag trots allt lyckades notera bolaget – en milstolpe som väldigt få entreprenörer uppnår. Bolaget hade som mest ett börsvärde på 250 MSEK, vilket knappast kan betraktas som obetydligt. Även om bolaget till slut gick i konkurs, var inte hela resan ett misslyckande. Det började starkt och gick bra under en period, vilket inte är ovanligt för tillväxtbolag. Jag förstår och respekterar investerarnas besvikelse och frustration, men det är helt fel att jag skulle ha lurat någon.
För att sätta klagomålen i ett större och relevant perspektiv bör det nämnas att jag direkt och indirekt, via Plexian, haft kontakt med över 5000 investerare genom åren. När det kommer till öppet missnöjda investerare rör det sig mig veterligen om en ett tiotal individer och när det kommer till förlikning i rättsliga tvister så handlar det om en knapp handfull personer. Därmed är det en försvinnande liten del som tydligt uttryckt sitt missnöje. Men när detta är sagt så är såklart tio besvikna och missnöjda individer tio för många.
Men någonting måste ju gått fel och gjorts bristfälligt även från er sida… samt du behöver väl ändå rannsaka ditt eget och dina bolags agerande i dessa frågor?
– Absolut, och jag tar fullt ansvar för mina beslut och handlingar. Det är tydligt att det gjordes misstag, särskilt när det kommer till rekryteringen av VD:n, som visade sig vara ett felsteg. Jag litade på hans kompetens och bakgrund, men hans beslut och hantering av bolaget, tillsammans med bristen på kritisk granskning från styrelsen, ledde till att företaget tappade fotfästet. Det är något jag rannsakat mig själv för många gånger, och därför har jag också drivit en process för att hålla honom ekonomiskt ansvarig för vissa aktiviteter som strider mot aktiebolagslagen. Samtidigt är det viktigt att understryka att vi hela tiden agerade i god tro och med ambitionen att skapa värde. Att driva ett bolag är en riskfylld resa, och vi mötte hinder som vi inte kunde förutse. Jag har gjort allt jag kan för att minimera skadan och återvinna värden för mina investerare, vilket inkluderar att fortsätta arbeta med andra projekt som har stor potential att kompensera för förlusterna. Jag har även lärt mig av dessa erfarenheter och implementerat bättre rutiner för att säkerställa att liknande misstag inte upprepas i framtiden. Min ambition har alltid varit att bygga framgångsrika bolag, och jag är fast besluten att fortsätta på den vägen.
Hur ser du på de civilrättsliga processerna som drivits emot dig och varför valde du/ni att göra upp i godo?
– Det är alltid tråkigt och beklagligt när någon väljer att driva en civilrättslig process mot mig eller mina bolag. Samtidigt lever vi i ett rättssamhälle där det är fritt för vem som helst att stämma någon om de känner sig orättvist behandlade. Jag har full förståelse för att vissa investerare kan ha känt sig besvikna och lurade när deras investeringar inte utvecklades som de hoppats, och att de därför sökt någon form av upprättelse. Att förlikas i sådana fall ska dock inte ses som ett erkännande av skuld eller fel. Förlikning är ofta ett strategiskt beslut, särskilt av processekonomiska skäl. Ibland är det helt enkelt bättre att komma överens och gå vidare än att fastna i en långdragen rättsprocess som drar resurser och energi från mer konstruktiva åtgärder som exempelvis att bygga upp verksamheter och återställa värden till samtliga inblandade.
Mitt fokus har alltid varit att lösa konflikter på ett så konstruktivt sätt som möjligt och att minimera skadan för alla berörda parter. Därför har jag valt att förlikas i vissa fall, för att undvika utdragna och kostsamma rättsprocesser som i slutändan inte gagnar någon.
Hur har hela den här historien med misslyckade satsningar, konkursade bolag och ett hårt mediedrev mot din person påverkat tillvaron för dig och din familj?
– Denna historia handlar i grunden om en enda misslyckad satsning och ett lovande bolag som gick omkull, även om det naturligtvis har gett upphov till ringar på vattnet. Den största påverkan har dock mediedrevet haft, där jag “blivit uthängd och straffad” trots att jag inte är vare sig skyldig eller dömd för de påståenden som spridits. Detta har skapat ett narrativ som blivit dominerande, och på grund av att allt hamnar på “nätet” så påverkar det varje dialog jag har, såväl med nya som gamla kontakter samt i kommunikationen med partners, kunder och investerare. Den negativa uppmärksamheten har drabbat alla mina engagemang och relationer. Både jag och min familj har blivit sjukskrivna och går i terapi för att försöka återhämta oss. Och det känns tyvärr extremt svårt att göra en comeback i Sverige efter ett sådant här tufft drev. Trots det vägrar vi ge upp och fortsätter kämpa.
I Sverige finns det heller inget skyddsnät för entreprenörer eller företagare, och man kan inte räkna med något stöd eller ersättning från samhället. Istället måste man kämpa vidare och hantera ekonomin på bästa möjliga sätt. Det finns inget annat val, eftersom det är nästintill omöjligt att bli anställningsbar efter en sådan offentlig uthängning.
Vad som också är anmärkningsvärt är att Malmömedia valt att publicera mitt namn och bild, något som är extremt ovanligt. I nästan alla andra fall skriver man “Malmöentreprenören” eller “45-åringen”. Varför de valt att hänga ut mig på detta sätt kommer jag förmodligen aldrig få svar på, men det står klart att det bryter mot både tryckfrihetsförordningen och pressetiska riktlinjer. Tyvärr är konsekvenserna för journalister, utgivare och mediebolag i sådana fall ungefär som en parkeringsbot – något de enkelt kan ignorera, även om lagen bryts.
Är det något som du och dina bolag kunde och borde ha gjort annorlunda samt vilka blir dina största lärdomar från denna “cirkus”?
– De största lärdomarna, insikterna och reflektionerna kommer nog att komma successivt, eftersom jag fortfarande är inne “i krisen”. Det är svårt att göra helt nyktra analyser när situationen fortfarande påverkar mig och mina bolag så starkt. Men en sak är redan tydlig: framöver kommer jag sannolikt att verka mer i det dolda och undvika den typ av offentlig exponering som jag tidigare haft som en extrovert entreprenör.
Prisbilden för att stå i rampljuset som jag gjort är helt enkelt för hög. Att ständigt bli ifrågasatt och granskad, inte bara som entreprenör utan också som person, är något som påverkat både mig och mina nära på ett djupt och personligt plan. Framöver kommer jag att lägga mer fokus på att bygga bolag i tysthet och låta resultaten tala för sig själva. Det är en hård men viktig lärdom som jag tar med mig från detta.
Självklart finns det saker jag och mina bolag kunde ha gjort annorlunda. Ett tydligt exempel är rekryteringen av den VD som senare visade sig vara fel person för rollen. Jag borde ha säkerställt en mer noggrann granskning av hans arbete och även krävt att styrelsen utövade ett starkare tillsynsansvar. Att förlita sig blint på hans data och beslut var ett misstag som bidrog till att bolaget förlorade stora belopp. Detta är något jag tar ansvar för. En annan lärdom är att vi borde ha varit ännu tydligare i vår kommunikation med investerare om riskerna med investeringar. Trots att vi alltid informerat om att alla investeringar innebär risk, kunde vi ha förstärkt detta budskap ytterligare och haft ännu mer frekvent dialog för att undvika missförstånd. De största lärdomarna från denna process handlar om vikten av att alltid ha full kontroll över alla aspekter av bolagets verksamhet, särskilt när det gäller ledarskap och kommunikation. Jag har också lärt mig hur viktigt det är att vara beredd på mediestormar och att bygga en strategi för att hantera missvisande rapportering. Trots allt detta har jag förstått att det är omöjligt att undvika alla risker som entreprenör. Misstag är en del av resan, och de ger ovärderliga insikter för framtiden. Jag är fast besluten att använda dessa lärdomar för att bli en ännu bättre ledare och skapa framgång i mina kommande projekt.
Vad är det som får dig att orka och kämpa vidare?
– Det som driver mig att fortsätta är min övertygelse om att jag kan återställa värden och förtroendet för mig som person och entreprenör. Jag har alltid haft en passion för att bygga bolag och skapa något som gör skillnad, och den passionen är oförändrad, trots alla motgångar. Jag känner också ett ansvar gentemot de som trott på mig och mina visioner. Det skulle vara enkelt att ge upp och lämna allt bakom mig, men det är inte den jag är. Jag är en kämpe, och jag vet att det fortfarande finns potential i de projekt jag driver idag – potential att vända situationen och skapa framgång. Samtidigt finns det en praktisk aspekt: jag kan helt enkelt inte ge upp. Jag måste fortsätta arbeta för att försörja min familj och betala mina räkningar. Det är en realitet som jag, liksom alla andra, måste hantera. Att kämpa vidare är inte bara en fråga om ambition, utan en nödvändighet för att säkerställa min och min familjs framtid.
Finns det något som du skulle vilja tillägga?
– Ja, jag vill understryka att trots allt som har hänt, så har jag aldrig tappat tron på möjligheterna att vända detta till något positivt. Jag är fullt medveten om att människor är besvikna och känner sig svikna, och jag har full förståelse för deras frustration. Jag har gjort misstag, men jag har också tagit ansvar för dem och kommer fortsätta arbeta för att skapa värde och återvinna förtroende. Jag vill även belysa att det är lätt för medier att framställa en entreprenör som mig som ensam ansvarig, men verkligheten är alltid mer komplex än vad som ryms i en rubrik. Jag hoppas att denna artikel kan ge en mer balanserad bild och visa att jag, trots alla utmaningar, inte ger upp. Jag kämpar för mina investerare, min familj och för min egen övertygelse om att framgång fortfarande är möjlig.
Det är viktigt att förstå att inte alla investerare delar den bild som media målar upp. Faktum är att jag fortfarande har många investerare som stöttar mig och mina projekt. Dessa investerare bidrar inte bara med kapital utan även med vänskap, arbete och kompetens, vilket har varit ovärderligt för både mig och de projekt som kräver deras hjälp.Det är lätt att få intrycket av att alla investerare känner samma besvikelse som de få som valt att använda media som sin plattform för att framföra kritik. Men det stämmer inte. Jag skulle uppskatta att endast cirka 10% av investerarna speglas av mediabilden, medan ungefär 50% inte håller med om den eller känner igen sig i det som skrivs. Dessa investerare har valt att inte exponera sig offentligt, vilket gör att deras perspektiv sällan kommer fram. Resten rycker på axlarna, accepterar förlusten och går vidare.
Jag är oerhört tacksam för det fortsatta stöd jag får från dessa investerare, som inte bara ger mig kraft att fortsätta utan också bidrar till att vi tillsammans kan arbeta mot en bättre framtid. Slutligen vill jag rikta ett stort tack till de som fortfarande stöttar mig och tror på mina visioner. Ert förtroende betyder allt, och det är för er jag fortsätter kämpa.
