Lönerna i hela ekonomin ökade med 3,5 procent i maj 2025 jämfört med samma månad året innan.
– Det nya industrimärket påverkar nu en stor majoritet anställda, säger Medlingsinstitutets makroekonom Petter Hällberg.
Enligt preliminära siffror ökade lönerna i hela ekonomin med 2,6 procent i maj. Siffrorna bedöms dock justeras upp till 3,5 procent enligt Medlingsinstitutets statistiska modell för retroaktiva utbetalningar.
För offentlig sektor väntas den preliminära löneökningen på 1,6 procent justeras upp till 3,7 procent. I privat sektor väntas den definitiva ökningen bli 3,4 procent, jämfört med en preliminär takt på 3,0 procent.
De avtalade lönerna i hela ekonomin steg med 3,1 procent i maj. Det nya industrimärket uppgår samtidigt till 3,4 procent.
– Skillnaden beror främst på att delar av avtalsvärdet används till sådant som arbetstidsförkortning och deltidspension, vilket gör att de avtalade löneökningarna kan bli lägre än kostnadsmärket, säger Petter Hällberg.
Konsumentpriser exklusive bolåneräntor (KPIF) steg med 2,3 procent i maj, vilket är oförändrat från såväl mars som april. KPI, som inkluderar bolåneräntor, ökade med endast 0,2 procent i årstakt.
Riksbankens tidigare räntesänkningar innebär lägre bolånekostnader. Det gjorde att reallönerna, mätt med KPI, ökade med 3,3 procent i maj jämfört med i fjol. Om räntekostnader exkluderas från konsumentpriserna (KPIF) ökade reallönerna med 1,2 procent.
– Räntesänkningarna gör att reallönerna ökar snabbare för anställda med bolån än för andra grupper. Trots detta är räntenivåerna fortfarande högre än för några år sedan, vilket innebär att dessa hushåll har fått jämförelsevis lägre köpkraft sedan före pandemin. Jämfört med 2019 var reallönerna i maj fyra procent lägre räknat med KPI, medan de var två procent lägre räknat med KPIF, säger Petter Hällberg.
Osäkerheten kring den förväntade löneökningstakten är förhöjd i maj eftersom nya centrala avtal nyligen har slutits för en stor del av arbetsmarknaden.
Om statistiken:
De väntade löneökningstakter som redovisas här är prognoser för vad konjunkturlönestatistiken väntas visa när alla retroaktiva löneutbetalningar har tillkommit och statistiken blivit definitiv, vilket sker 12 månader efter det första utfallet. I konjunkturlönestatistiken bokförs lönen den månad som den tjänades in. Statistiken revideras därför upp i takt med att lönerevisionerna blir klara. Prognoserna bygger på Medlingsinstitutets modellskattningar som fångar statistikens tidigare revideringsmönster.
De flesta löntagare har lönerevision i april eller maj och det är generellt sett större prognososäkerhet för den retroaktiva lönen under vår- och sommarmånaderna.
Enligt den statistiska modellen blir det definitiva utfallet mellan 3,3 och 3,7 procent enligt ett 90-procentigt konfidensintervall. Det kan inte uteslutas att det definitiva utfallet hamnar utanför det angivna intervallet.
