Vi har tidigare berättat om Mathias Jonsson van Huuksloot och hans investmentbolaget Bullet Capital i samband med försäljning av BitRate Invest OÜ till det svenska börsbolaget QuickBit.
Nu står det även klart att Bullet Capital, tillsammans med ett gäng institutionella investerare, blir ny storägare i QuickBit och att Mathias Jonsson van Huuksloot kommer begära en plats i QuickBits styrelse. Därför tog vi en ny pratstund med Mathias Jonsson van Huuksloot och om vad som är Bullet Capitals planer för QuickBit.
Vilka är Bullet Capital och hur ser ägandet ut?
– Min familj äger 100% av bolaget och vi är 5 personer som är kopplade till verksamheten på heltid. Därutöver arbetar vi i olika utsträckning med ett 10-tal individer och externa rådgivare såsom advokatbyråer och revisorer inom vårt nätverk. Bolaget har sitt huvudkontor i Schweiz. Jag själv och vår CFO är de enda svenskarna inom bolaget. Vi fokuserar på investeringar inom fintech-sektorn och har företrädesvis haft en koppling till den nordiska marknaden. Vi tittar däremot just nu mest på bolag inom andra delar av Europa. Vi är inne i en expansionsfas och hoppas växa i både antalet investeringar såväl som medarbetare under den närmsta tiden. Vår filosofi går 100% ut på att vara aktiva i de bolag vi investerar i. Vi tittar bara på nya investeringar under förutsättning av vi kan vara lead investor. Gärna undervärderade bolag med problem där vi känner att vi med vårt nätverk kan bidra med att lösa såväl problem som värdering över tid. Vi har ganska nyligen tagit ett omtag av hela verksamheten och kommer i samband med affären i Quickbit bli mer transparenta beträffande vår verksamhet och våra mål. Vi kommer under 2021 att lansera en hedgefond och i huvudsak arbeta utifrån den med en investeringshorisont på ca 3 år.
Vem är Mathias Jonsson van Huuksloot och vad har du för bakgrund?
– Privat är jag en någorlunda vaken 48 åring med fru och 6 barn boendes på heltid strax utanför Amsterdam tillsammans med hundar, några kor, ett par lamm och snart ett gäng alpackor på tomten. Jag lever ett avslappnat prestigelöst liv och slängde den sista bankpyjamasen för säkert 10 år sen. När jag inte jobbar lägger jag tid på kidsen, jaga nya vinylplattor och åka runt på detta fantastiska lands kanaler med vår båt. Träning är likaså är stor del av den vardagliga rutinen.
Min professionella bakgrund är att jag läste affärsjuridik i mitten på 90-talet vilket 1996 resulterade i det första egna bolaget inom finansbranschen som senare såldes till en holländsk aktör. Sedan dess har jag investerat i ett brett spann av verksamheter i olika delar av världen. Bland annat var jag först med att sälja godis på lösvikt i Kina i början på 2000-talet genom ett avtal med Red Band som äger MalacoLeaf. I samband med Bullet Capitals etablering 2016 fokuserar vi dock uteslutande på FinTech-sektorn sedan dess.
Kommer er roll som ny storägare i Quickbit innebära några förändringar för bolaget? Styrelse, operativt och visionärt…?
– Såklart kommer det göra det. En investering från vår sida förutsätter att vi kan vara en aktiv ägare som sitter i förarsätet och därmed inte bara förlitar oss på andra för att leverera en avkastning till oss och våra medinvesterare. Därför kommer jag att begära en plats i styrelsen. Och Quickbit har en extremt låg värdering jämfört med liknande bolag. Det ligger högt upp på dagordningen att jobba med den frågan. Vi är väl medvetna om de bakomliggande orsakerna och våra investerare tror såklart på vår plan eftersom de till exempel inte rynkade på näsan rörande den premium vi betalade till Abelco respektive FTCS Intressenter.
Varför investerar ni så hårt i Quickbit?
– Vi anser att bolaget är klart undervärderat. Och vi känner oss även komfortabla med varför bolaget har en så låg värdering. Det beror på lågt förtroende för bolaget från marknaden som i sin tur beror på den rullande reserven, kassaflöde, vinstmarginal, diverse konspirationsteorier, otydlig marknadskommunikation och eventuell fel marknadsplats men det sistnämnda får framtiden avgöra. Dessa olika komponenter skapar en våt filt och skrämmer bort de investerare som borde finns i ett bolag som Quickbit. Det lämnar vägen öppen för kraftig volatilitet vilket i sig bjuder in aktörer med en mentalitet som Olof Stenhammar en gång beskrev, gällande derivathandel, som såhär; ”Varför köpa hela havet, när man bara vill åt vågorna?” Vad jag menar med det är att i dagsläget bryr sig troligen alltför många aktieägare antagligen inte ett dugg om vad som finns i havet hos Quickbit. Innan vi gick in tungt i bolaget hade vi naturligtvis fått möjligheten till att på djupet analysera ett antal frågor och därigenom utvärdera om vi var rätt partner till att bidra med lösningarna till de problem som jag nyss beskrev. Dessutom har vi en tydlig uppfattning om vart vi vill ta bolaget och vad vi ska fokusera på.
För exempel om vi tittar på Quickbits lansering av App och kort, och vi jämför dessa tjänster med den närmsta konkurrenten, Wirex, så ser vi att de har strax över 3 miljoner kunder och värderas till miljardbelopp trots en ganska usel tjänst i jämförelse med vad Quickbit är på väg att leverera. Då skall man komma ihåg att Quickbit snart rullar ut andra tjänster som gör att man blir en helhetsaktör, och det utöver vad man redan levererar. Likaså ligger Quickbit idag inte långt efter Wirex i det antal kunder man har i databasen.
Så ett summerande kort koncist svar blir därför följande: Vi investerar hårt i QuickBit för att vi är långsiktigare än de problem man i dag brottas med, och som håller tillbaka bolagets värdering. Så snart bolaget lämnat dessa utmaningar bakom sig utifrån den plan som nu arbetas fram så tror vi och många med oss, att bolaget kommer erhålla det P/E tal som kommer vara relevant och rättvist.
QuickBit har ju fått utstå kritik i vissa medier och på en del sociala medier. Hur ställer du dig till detta och påverkade det din investeringsvilja?
– Det påverkade inte alls vår investeringsvilja, då hade vi inte fattat de beslut vi gjort. Innan du själv lyfter upp följdfrågan så kan jag förekomma dig och svara på varför. Jag känner naturligtvis personen som åsyftas, det vill säga Peter Johansson. Så låt oss här och nu klargöra ett par fakta så det hela blir korrekt, även om jag rent generellt inte tycker att det finns något större värde i att vara reaktiv till nättrollande och konspirationsteorier i sig. Jag känner Peter som är en av de förra ägarna genom att jag var grundare till Svenska skolan i Marbella, som fortfarande lever och frodas, då jag och familjen bodde där fram tills förra året. 2013 etablerade jag Eurofed i Paris som ingick ett inlösenavtal med BNP Paribas i Paris. Dock är detta såklart två helt väsensskilda verksamheter.
Marbella är ett litet samhälle och när skolan växte under mitt ledarskap från 25 till 250 elever så får man som skolans huvudman en relation med de flesta och det pratas precis som i andra sammanhang affärer. Eftersom Peter har över 20 års erfarenhet från kortbetalningar så uppstod ett visst samarbete under en kortare tid. År 2017 hade jag kommit ganska långt med Bullet Capitals plan och det fanns redan då ett beslut inom familjen att flytta till Amsterdam då min fru dessutom är från Holland. Jag fick helt enkelt ett bud och sålde därför samma år både aktierna i skolan samt de jag hade i Eurofeds spanska moderbolag Vuelo Capital Group till Peter. Skolans huvudägande ligger i samma bolag så dessa åkte med i affären vilket även var naturligt för mig då inga av mina barn gick kvar. Det finns sedan dess ingen affärsmässig koppling mellan oss utöver att jag initialt fick upp ögonen för Quickbit via Peter, annat än att vi tar en öl ihop då och då om jag är på besök i Marbella.
Hur har ni finansierat förvärven? Det är ju ganska mycket pengar vi talar om?
– Vi finansierar förvärven genom att vi investerar tillsammans med institutionella investerare. Det är i det sammanhanget enklare att resa 150 miljoner än vad det skulle vara att resa 15 miljoner. Det krävs mycket deg om man skall baka en stor kaka. Våra investerare gillar inte småkakor.
Hela världen håller andan på grund av Coronaviruset, och ändå gör ni en stor investering?
– Just därför då det kanske är tack vare denna oro som vi kan genomföra affären till vad vi upplever är ett förmånligt pris.