Mark- och miljööverdomstolen har i ett nytt avgörande slagit fast att det inte kan krävas exakt dokumentation om vad som fanns på platsen före 1975.
Två brev och en skiss räckte – underlag som samtliga underinstanser hade underkänt. “Beviskravet är den vanligaste anledningen till att dispens från strandskyddet underkänns”, säger strandskyddsjuristen Giedre Jirvell.
Målet gällde ett båthus vid strandkanten på en fastighet som varit i samma familjs ägo sedan 1940-talet. Byggnaden uppfördes under 1980-talet och fastighetsägaren gjorde gällande att den ersatt ett äldre båthus i motsvarande läge och omfattning, uppfört långt före det generella strandskyddets införande.
Mark- och miljödomstolen avslog ansökan med motiveringen att ägaren inte förmått visa den tidigare byggnadens exakta läge och omfattning. Mark- och miljööverdomstolen nöjde sig med att byggnaden hade motsvarande placering och utseende – och beviljade dispens.
“Rent språkligt är det en nyansskillnad. I praktiken är det skillnaden mellan bifall och avslag i en betydande andel av de här målen”, säger Giedre Jirvell.
Underlaget som visade sig tillräckligt
Strandskyddsjuristen Giedre Jirvell välkomnar avgörandet, som innebär en bevislättnad för fastighetsägare.
Bevisningen bestod av två brev från en tidigare fastighetsägare, skrivna under 1980-talet, i vilka angavs att det redan 1968 fanns ett båthus på fastigheten. Till ett av breven fanns en skiss, uttryckligen försedd med anmärkningen att byggnaderna inte var exakt utsatta. Domstolen fäste vikt vid att skissen ändå placerade båthuset i allt väsentligt i samma läge som den befintliga byggnaden, sett i förhållande till en brunn och ett pumphus som redan omfattades av dispens.
Kommunens invändning att äldre kartor och ortofoton inte visade någon byggnad på platsen fick inte genomslag. Domstolen erinrade om att kravet på bevisning inte bör ställas alltför högt beträffande omständigheter som ligger långt tillbaka i tiden, och beviljade dispens enligt 7 kap. 18 e § första punkten miljöbalken.
Frågan aktualiseras i praktiskt taget varje ärende om bryggor, båthus, sjöbodar och äldre komplementbyggnader. Stora delar av den strandnära bebyggelsen tillkom före 1975, samtidigt som dokumentationen regelmässigt är ofullständig – arkiv har gallrats, fastigheter bytt ägare och de som kunnat lämna förstahandsuppgifter är i många fall avlidna.
“Kommunen efterfrågar ritningar som aldrig har upprättats. Länsstyrelsen konstaterar att ortofotot inte har tillräcklig upplösning för att visa en brygga och drar av det slutsatsen att bryggan inte fanns. Nu finns ett färskt avgörande från högsta instans som säger att den slutsatsen inte håller”, säger Giedre Jirvell.
Lättnaden har gränser
I samma avgörande avslogs ansökan i de delar som avsåg erosionsskydd och en terrass, där det saknades underlag som gav stöd för kontinuitet sedan tiden före 1975. Bevislättnaden befriar alltså inte från kravet på att lägga fram något – den sänker ribban för hur precist det behöver vara.
Giedre Jirvells råd till fastighetsägare med pågående ärenden är att gå igenom korrespondens, bouppteckningar, äldre köpekontrakt, försäkringsbrev och vattendomar.
“Många avstår från att gå vidare därför att de utgår från att de saknar bevisning. I de flesta fall har de mer underlag än de tror – de har bara inte betraktat det som bevisning.”
Om Giedre Jirvell
Giedre Jirvell är jur. kand. och strandskyddsjurist med närmare 20 års erfarenhet av mark- och miljörätt. Hon har varit ansvarig för regelförenkling vid Miljödepartementet, där hon medverkade i utformningen av dagens strandskyddslagstiftning, samt beredningsjurist vid mark- och miljödomstol och tjänsteman vid Havs- och vattenmyndigheten. Hon har företrätt fastighetsägare i över 800 ärenden i samtliga instanser.
