EU nya satsning på teknologisk suveränitet sätter fokus på en fråga som länge hamnat i skymundan: Vem kontrollerar egentligen den digitala infrastrukturen som samhället är beroende av?
Under ett webbinarium arrangerat av IBM diskuterade företrädare från finans- och tekniksektorn hur organisationer kan minska sitt beroende av enskilda leverantörer utan att bromsa innovation och AI-utveckling.
Begreppet digital suveränitet kan vid första anblick framstå som tekniskt och abstrakt. I praktiken handlar det om något betydligt mer konkret: möjligheten för en organisation eller stat att behålla kontrollen över sina data, sina system och sin tekniska utveckling även när leverantörsrelationer förändras eller det geopolitiska läget skiftar.
Frågan har fått förnyad aktualitet sedan EU-kommissionen den 3 juni presenterade det så kallade European Technological Sovereignty Package, där Cloud and AI Development Act (CADA) utgör en central del. Även om lagstiftningen väntas dröja till tidigast 2027 markerar initiativet en tydlig politisk riktning: Europa vill stärka kontrollen över digital infrastruktur som bedöms vara samhällskritisk.
Oroande beroenden inom AI
I samband med webbinariet presenterades en ny studie från IBM Institute for Business Value som visar att många organisationer saknar insyn i sina AI-relaterade beroenden.
Färre än en av tio företagsledare uppger att de har en mycket god förståelse för vilka AI-leverantörer, modeller och infrastrukturer deras verksamhet är beroende av. Samtidigt anser nära tre fjärdedelar att det skulle vara svårt att byta ut sin primära AI-leverantör i dag.
Resultaten pekar på en växande riskbild när AI blir en allt mer integrerad del av verksamhetskritiska processer.
– Diskussionen reduceras ofta till ett binärt val mellan amerikansk teknologi och europeisk kontroll, konstaterade moderatorn Kate Mollett under webbinariet. Men verkligheten är betydligt mer komplex än så.
Finanssektorn visar vägen
En av talarna var Pietro Montemorri, Senior Vice President på Finance Informatik, som ansvarar för IT-infrastrukturen bakom Tysklands sparbankssystem.
Organisationen hanterar verksamhetskritiska tjänster för omkring 50 miljoner kunder mer än hälften av Tysklands befolkning.
– Om vi inte får detta rätt påverkar det inte bara den finansiella sektorn utan även det sociala livet i Tyskland, sade Montemorri.
Han betonade att digital suveränitet för Finance Informatik handlar om tre centrala områden: motståndskraft, dataskydd och minskade kommersiella beroenden.
– Vi har ett stort ansvar för att säkerställa robusta processer, skydda känsliga kunduppgifter och samtidigt minska riskerna kopplade till beroenden av enskilda leverantörer, sade han.
Relevans även för vården
Även om diskussionen utgick från finanssektorn är frågeställningarna högst relevanta för hälso- och sjukvården.
Vårdorganisationer hanterar några av samhällets mest känsliga personuppgifter och är samtidigt beroende av ett växande antal molntjänster, AI-modeller och digitala plattformar. Om tillgången till dessa tjänster begränsas eller om regelverk förändras kan konsekvenserna bli omfattande.
Samtidigt ökar användningen av generativ AI inom allt från medicinsk dokumentation till beslutsstöd och forskning. Det skapar nya möjligheter men också nya beroenden.
Digital suveränitet handlar därför inte nödvändigtvis om att välja bort internationella teknikleverantörer. Snarare handlar det om att säkerställa transparens, kontroll och möjlighet att flytta data och arbetslaster mellan olika miljöer när verksamheten kräver det.
Från teknikfråga till ledningsfråga
En central slutsats från webbinariet var att digital suveränitet inte längre kan betraktas som en ren IT-fråga. I takt med att AI, molntjänster och data blir avgörande för verksamhetsutvecklingen utvecklas frågan till en strategisk ledningsfråga.
För vårdsektorn innebär det att beslut kring AI och digitalisering i allt högre grad behöver vägas mot krav på säkerhet, regelefterlevnad, kontinuitet och långsiktig kontroll.
EU nya initiativ visar att frågan om digital suveränitet sannolikt kommer att spela en allt större roll under de kommande åren. För organisationer inom vård och omsorg kan det innebära att fokus flyttas från enbart innovation och effektivisering till en bredare diskussion om hur framtidens digitala beroenden ska hanteras.
Digital suveränitet är därmed inte längre en teoretisk policyfråga utan en praktisk förutsättning för att kunna bedriva säker och hållbar digital verksamhet i en tid präglad av AI och geopolitisk osäkerhet.
Av Annika Guldroth
