När artificiell intelligens formar ekonomier, beslutsfattande och samhällsstrukturer växer en ny global klyfta fram.
Skillnader i tillgång till beräkningskraft, data och inflytande över AI-utvecklingen riskerar att skapa nya beroendeförhållanden mellan det globala nord och syd.
Josefin Rosén, expert på tillförlitlig och etisk AI vid SAS Institute
Om utvecklingen koncentreras till ett fåtal aktörer kan AI förstärka befintliga maktobalanser. Men utvecklingen är inte ödesbestämd. Det skriver Josefin Rosén, expert på tillförlitlig och etisk AI vid SAS Institute.
AI beskrivs ofta som en möjlighet att öka produktiviteten, effektivisera offentlig sektor och stärka konkurrenskraften. Men bakom de optimistiska prognoserna växer en ny global strukturell obalans fram. Tillgången till beräkningskapacitet, kapital, avancerad infrastruktur och representativa data är i dag starkt koncentrerad till få länder och företag.
AI är beroende av datacenter, energiförsörjning, kylsystem och stabil fysisk och digital infrastruktur. För många länder är det svårt att bygga AI-utvecklingen på allt större och mer resurskrävande modeller, vilket gör det svårt att konkurrera på lika villkor i den globala AI-ekonomin.
Koncentration påverkar också hur AI-system utformas. De flesta modeller tränas på västcentrerade språk, datamängder och kontexter. När sådana system används i andra sammanhang, till exempel inom kreditgivning, sjukvård eller offentlig service, finns en risk för sämre träffsäkerhet, felaktiga beslut och minskat digitalt självbestämmande för lokala aktörer.
I rapporten Constraint to Capability, framtagen av SAS Institute tillsammans med Global Center on AI Governance, analyserar författarna hur denna AI-klyfta riskerar att skapa nya beroendeförhållanden. Om stora delar av världen främst blir användare av importerade system, utan inflytande över hur de utvecklas, tränas och styrs, kan maktbalansen i den globala ekonomin förskjutas ytterligare.
Vår rapport visar att de strukturella hinder som ofta lyfts fram i låg- och medelinkomstländer kan skapa strategiska möjligheter.
I många länder i det globala syd finns inte samma legacy-strukturer, det vill säga äldre, ofta komplexa och resurskrävande IT-system och infrastrukturer som byggts upp över tid. Det skapar utrymme att bygga mer genomtänkt från början. AI kan utvecklas med fokus på mindre och mer specialiserade modeller, lokal databehandling och lösningar anpassade till specifika sektorer och samhällsbehov.
Tekniska begränsningar kan därmed driva fram smartare val och bidra till konkret samhällsnytta med lägre resurskrav och bättre anpassning. Det innebär ett skifte från att mäta AI i datorkraft till att mäta den i faktisk samhällseffekt, energieffektivitet och robusthet.
AI-klyftan är inte en fråga om välgörenhet. Den är en fråga om global stabilitet, handel, säkerhet och långsiktig konkurrenskraft. En AI-ekonomi som exkluderar stora delar av världen riskerar att skapa nya spänningar, ökade beroenden och svagare internationellt samarbete. För Sverige innebär det att investeringar i global AI-kapacitet bör ses som strategiska partnerskap, inte som bistånd.
Det innebär också att europeiska styrningsmodeller behöver utvecklas i dialog med länder i det globala syd, snarare än att enbart exporteras. Offentlig upphandling, forskningssamarbeten och internationella initiativ kan användas för att främja representativa data, flerspråkighet, energieffektivitet och ansvarsfull AI-utveckling.
AI-system används redan i stor skala inom finans, offentlig sektor, sjukvård och kritisk infrastruktur. De beslut som fattas nu om investeringar, kompetensuppbyggnad och styrning kommer att forma maktbalansen. Det globala syd har potential att bidra till en mer inkluderande, effektiv och hållbar AI-ekonomi. Frågan är om vi är beredda att ompröva hur vi definierar tekniska framsteg och att agera därefter.
/ Josefin Rosén, expert på tillförlitlig och etisk AI-användning vid SAS Institute
