Mitt svar är avatar

I dessa märkliga coronatider lider många företag ekonomisk skada.

Mitt svar är avatar 1Deras marknad har helt försvunnit och ingen vet när den kommer åter igen. Ett tydligt exempel är besöksnäringen där boendeanläggningar står tomma och anställda måste permitteras. Affärsidéer som bygger på att samla ihop folk och göra något kul är stendöda just nu. Affärsidéer som bygger på att underhålla människor på distans från varandra är det nya svarta. Situationen är på ett sätt en välkommen renässans för introverta personer med förmåga att prestera i frånvaro av pratkvarnar och surrhumlor. Men runt 70% av oss är trots allt är att betrakta som extroverta, och måste få energi från de sociala sammanhang vi är vana vid. Som tur är finns det idag tekniska lösningar som underlättar sådana kontakter även under perioder av karantän.

Vore det inte fint att driva ett företag inom den nischen? Åtminstone om du är intresserad av att tjäna pengar. Själv har jag en dröm om att utveckla och sälja avatarer i fullskalig storlek så att folk kan träffas utan kroppslig närvaro. Jag måste bara hitta någon som kan programmera en sådan. Det kan väl inte vara så svårt?

Själv har jag inte ens provat onlinespel, men förstår grejen. Min son, elva år, berättade att han samlats med ett stort gäng kompisar från hela världen för att dräpa Darth Vader. Det gick väl mindre bra kan man säga. Darth Vader har tydligen hög dödlighet för de som utsätts för hans vrede, men det är åtminstone ett exempel på coronafritt umgänge att samlas för att gå en holmgång mot en väsande sithlord.

Faktum är att människor vänder sig allt mer till datorspel för att interagera med vänner och familj som de kanske inte ser personligen under överskådlig framtid.

Världshälsoorganisationen, WHO, har tidigare klassat datorspelsberoende som en psykisk sjukdom. Nu uppmanar istället WHO:s globala strateger till spelande för att hålla social distans.

Ett av spelen som har blivit populärt under coronakrisen är den senaste versionen av Nintendos klassiker Animal Crossing.

Det är ett simulatorspel där spelaren bygger upp ett liv i en småstad. Där finns möjligheten att besöka andra spelares städer online. Det öppnar upp för nya sätt att umgås och till och med anordna event. Bland annat har bröllop som annars skulle ställts in hållits i spelet och då har gästerna deltagit virtuellt. Spelutvecklingsbolag har en stor fördel, de kan producera, marknadsföra och distribuera virtuellt och folk kan uppleva deras produkter helt virtuellt. Det är som en hel bransch i en digital stratosfär.

Ett annat område som fått ett uppsving är olika typer av hemleveranser. Den typen av tjänster har på senare år växt fram på den svenska marknaden i takt med att e-handeln växer. Coronavirusets spridning tycks nu driva på hemleveranserna och e-handelns tillväxt, åtminstone i vissa segment som apoteksvaror, konsumtionsvaror och matvaror. Många människor som tidigare inte handlat online och som saknat kunskap om olika leveransalternativ kommer nu permanent att förändra sitt konsumtionsbeteende. Många av våra lokala duktiga företagare inom livsmedel som jobbar med hemleveranser borde nu kunna få medvind i sina affärer.

Jag nämnde inledningsvis min dröm om att utveckla avatarer för att slippa träffas fysiskt. Den idén kommer inte från filmen Avatar från 2009, utan från en novell jag läste i min ungdom. Den handlade om framtida människor som befolkat en annan planet, men levde helt separerade fysiskt just för att undvika virus och andra smittor. Istället umgicks de via avatarer. Men jag hoppas verkligen inte att det blir en sådan utveckling här. Då blir det inte många barn gjorda, om man säger så. Det blev det inte i novellen heller och befolkningen dog ut av den anledningen istället för av virus. Så mitt svar blir nog, för att återvända till rubriken samt vid närmare eftertanke, bara delvis avatar.

Per Nilsson
Norrlandsfonden