Tonläget är uppskruvat. Dramaturgin välbekant.
I ena ringhörnan “de goda” som påstår att allt som kan kallas gigekonomi per definition är dåligt. I den andra hörnan ett antal bolag, “de onda”, som blir fler och fler men som främst existerar för att lura och utnyttja arbetskraften.
Gigekonomin kommer inte försvinna, och visst har det begåtts misstag, och visst kan vi alla göra det bättre. Men att felaktigheter sprids gynnar ingen. Och som alltid är det bättre att tala med oss, än bara om oss.
Senast ut för allmän bespottning var appen “Workish”. Om jag förstått det hela rätt är Workish snabbspåret till totalt kaos på arbetsmarknaden, lönedumpning och läget var så allvarlig att självaste arbetsmarknadsministern, Eva Nordmark, kände sig tvungen att kommentera det på twitter. Och kanske ska Workish ha skit, och kanske borde den inte ha lanserats.
Men branschen består av andra bolag också, bolag som jobbar dag och natt för skapa fler jobb, jobb som inte tidigare existerat, som tycker att lönen lägst ska vara det som facket rekommenderar, som låter hela lönen gå till den som jobbar, som tar hand om kontrolluppgifter och som, tro det eller ej, vill göra bra grejer.
I grund och botten tror jag faktiskt att de flesta av oss är helt överens – jobb ska vara trygga, säkra och ingen ska utnyttjas att jobba för en lön som inte är rimlig. De allra flesta som har en åsikt om gigekonomin och de företag som verkar inom den, tycks tro att vi drivs av en längtan av att utnyttja de som vill jobba. Det är självklart helt snurrigt tänkt. Främst för att det är en usel affärsidé, i alla fall om man vill överleva över tid. Och lyssnar man t ex på fackförbundet Unionen och deras inställning till nya jobb inom gigekonomin, så ser det faktiskt inte helt mörkt ut. Här finns en vilja, och vi diskuterar mer än gärna hur vi tillsammans skapar bättre spelregler på en arbetsmarknad som tidigare knappt existerade.
Men visst finns det också utmaningar vi som bransch måste ta på största allvar.
Till exempel att vi i formell mening inte är arbetsgivare, och att det kan innebära problem, i alla fall i teorin. Men låt oss då diskutera detta, se vad vi som bransch ändå kan göra för att öka tryggheten på jobbet. På Yepstr, där vi skapar jobb för ungdomar 15-21 år, ingår t ex alltid försäkring när man tar jobb. Lön och kontrolluppgifter hanteras. Och det görs av ett mycket enkelt skäl, nämligen för att skapa jobb som tidigare inte fanns.
Många av oss inom gigekonomin vill göra bra grejer. Precis som de flesta företag i andra branscher vill. Vi kommer vara öppna med att det finns problem, vi kommer inte tveka att påtala brister som vi anser borde rättas till, och om någon enda ungdom känner sig utnyttjad så lovar jag att personligen kontakta hen. För på Yepstr drivs vi av att göra bra saker.
Så Unionen, gänget på Gigwatch, arbetsmarknadsminister Eva Nordmark, alla andra seriösa kollegor inom gigekonomin och alla andra som bryr sig om att fler som vill jobba också får jobba – låt oss prata! Låt oss se allt det positiva som en relativt ny bransch har åstadkommit. Och låt oss sätta alla de problem som så klart finns under lupp, låt oss ärligt och öppet diskutera hur vi ska lösa dessa.
Jacob Rudbäck, VD på Yepstr